Börjar med en liten återblick på MTB-tävlingen.....som bekant hade vi en del regn när vi kom hit till Fairfax och även veckan innan regnade det en hel del. För att MTB-tävlingen övehuvudtaget skulle kunna genomföras (med amerikanska mått mätt.....inte med svenska...) ställde mängder med frivilliga upp och blåste stigen torr med lövblås. I 6 timmar!! Helt knasigt...... Banorna var kanonfina och torra (tror jag det när dom tillåmed är fönade!) men trots det så varnades det för både det ena och andra och egentligen tyckte dom nog att det inte räckte med vanliga däck. Extra grepp skulle det vara. Det behövdes inte.....med svenska mått.....

Tranporten till å från tävlingar här i Fairfax är lite si å så. Allt är baserat på att alla har bil och det faktum att alla tävlanden inte har det verkar ha tagit arrangörerna på sängen trots att de verkligen har försökt förbereda sig.......enkelt sagt så har dom satsat på transporter på fel saker......

 

Åter till nutiden. Lasse skulle ha sprungit crosscountry idag men eftersom det inte är så särdeles revbensbrottsvänligt så har dagen ägnats åt att jaga rätt på en doktor som kan skriva ett intyg på skador å dyl inför flygresor och för att kunna åberopa försäkring.... Vi började jakten på Medical Center vid the Village.......där fanns ingen doktor men en hemskt trevlig tant med hytte i Norge och norskättad make. Efter att den trevliga tanten dragit i diverse trådar medans vi åt lunch fick vi en adress till en tävlingsarena där doktorn huserade för dagen. Mot bussen till skolbussen, japp en såndär gul, för transport till George Mason University.......... Vi kan lite försiktigt konstatera att det är skönt med AC även på skolbussen och att det inte är konstigt att stavhopparna såg ut som skadskjutna kråkor eftersom kvicksilvret idag stannade på dryga 30 grader.... Lasse behövde bara sätta en halv fot i medicintältet innan det var full fart på ParamedicJoe som visade in oss till den tillfälliga akutmottagningen i ett omklädningsrum. Där var det lite som att kliva in i en bättre sjukhussåpa......även om det mesta var högst provisoriskt. Dr Ahmed Khan, ER-specialist tog hand om den skadade cyklisten, klämde, kände, skrev intyg och skrattade högt åt att jo, visst överanvänder dom antibiotika i USA och att det var tur att vi träffade honom eftersom han kände till paracetamol. Det används inte i USA........

 

Hopp på skolbussen igen och åter till hotellet där ungarna tränade och vi stog och hängde över axeln på dom för att kolla fotboll på de små tvskärmarna på cykel å promenadmaskin........

 

 

Kvällen avslutades med gratisgrill på ett av grannhotellen med nästan hela svenskgänget och en massa andra tävlande.....inklusive de nu färdigspelade hockeygrabbarna.....say no more.