Lång hemresa och svenskt kaffe!

publicerat i Florida 2011;
Gårdagen eller vad det nu blir med den här konstiga tideräkningen vi har hamnat i började med lite frukost på rummet i Orlando och så packade vi in oss i vår eminenta Chrysler Seabring för sista gången. Lite vemodigt att lämna Zebran faktiskt.....för att inte säga hur konstigt det blir utan tanten i GPS:en....vem ska nu tjata på oss.
I god tid till flygplatsen var vi faktiskt......och Åzas våg stämde på pricken.....vi fick till och med en kommentar om att det var länge sen någon hade packat så på pricken......3 av 4 väskor vägde exakt 50 lbs....eller 23 kg....den fjärde var mycket mindre och vägde inte så mycket. Lyckan var stoooooooor när vi faktiskt kunde checka in allt till Arlanda direkt från Orlando. Härligt. För springa med all packning om man blir försenad vid en mellanlandning är I N T E kul. Been there, done that.  Den stackars passkontrollanten i säkerhetskontrollen hade hicka så han fick några svenska hickbotningsråd men konstaterade själv att  inte ens en kula i huvudet skulle hjälpa för han var inne på 50:e minuten hicka när vi kom. Sen flöt allt finfintoch vi landade på Newark i tid. Hann äta en suverän burgare på Smashburger och släntra mot sista flyget hemugn och ro.
Personalen i säkerhetskontrollen här var dock allt annat än trevlig. Alva blev kommenderad åt sidan själv för hennes skor var misstänkta och Ninni fick inte ens komma i närheten för att prata med henne innan dom var klara med extrakollen av dojorna. Tur att frökenfinemang är en cool tjej och tog saken med ro......fast ur hennes mammas öron började det ryka kan vi meddela......man gör INTE så mot en 9-åring som inte kan prata eller förstå speciellt mycket av språket.Morr.....
Väl ombord jublade barnen åt att all personal pratade svenska. Underbart. Skönt att äntligen vara på hemväg. Alva hann göra lite av den sista läxan i lugn och ro
Casper somnade och lyckades skrapa ihop 3 timmar mellan middag och frukost, Ninni vecklade ihop sig ihop med Casper och blundade lite iallafall, Lasse sov en halvtimme men Alva höll sig vaken hela tiden.....tyvärr.......det är ju såååå spännande.  Medvind är bra, så vi landade nästan en timme för utsatt tid alltså runt halv 7 svensk tid pcj i runda slängar halv ett på natten amerikatid.....
Soluppgång över Sverige! Vilken syn.....
Alva fick med sorg i hjärta lämna ifrån sig sitt fina rosa tillfälliga pass.....passkontrollanten var mycket pedagogisk och förstående
Bästa farfar Bengt mötte upp oss och 139 kg bagage..varken mer eller mindre.....
Efter härlig frukost med svenskt kaffe hos farfar och Maria och en bilresa hem, som kunde ha slutat med en fortkörningsbot, senare var vi Ä N T L I G E N  hemma. Härligt. Sängarna var väldigt sköna och vi svimmade av alla 4 i några timmar innan den tråkigaste delen tar vid......uppackning, tvätt och tidsomställning..... Vi uppackningen upptäckte vi dessutom att väskorna hade haft besök av kontrollanter. Första gången faktiskt....på alla resor vi gjort runt om i världen...
Nu sover barnen igen och vi pysslar lite, sippar på ett glas vin, lyssnar på bra musik, ska snart äta en god greksallad och sammanfattar den här under bara resan. New York med  Irene och  shopping, parkerna i Orlando, härliga Key West,  hippa Miami Sout beach,  underbara Sanibel, alligatorer i Everglades, St Pete........alla människor vi mött.....galen GPS-tant och vägtullar.....
Budgeten prickade vi på öret....den gör visserligen att man får hicka bara av att tänka på den kan vi meddela men resan har varit värd varenda litet korvöre....
Hoppas att vi har kunnat förmedla lite av det vi har upplevt!
På återseende,
Ninni, Lasse, Alva & Casper å Isa

Kennedy Space Center och kärt återseende.

publicerat i Florida 2011;
Så börjar den här resan lida mot sitt slut. Igår hade vi sista slapp och slö dagen på stranden och vid poolen på St Petes.....en otroligt skön dag som började med en riktig amerikansk frukost! Semester när den är som allra allra bäst.Badet i havet innebar lite kryssande mellan eventuella stingrockor men vad gör väl det om hundra år!


Å så en solnedgång vid havet förstås....
Idag startade vi tidigt och bilade snett upp till Kennedy Space Center.  En relativt snabb resa faktiskt fast det kändes lååååångt när vi startade.
Nu har vi sett alla rymdraketer och pillat lite på en månsten, sett en massa märkliga och knasiga  saker som en austronaut kan behöva....intressant! Jo just det....vi gjorde en shuttle launch oxå och tog en sväng runt jordkulan.....
Sen styrde vi bilnosen på Orlando och vårt hotell från första besöket i Orlando. Caribe Royal. Ett kärt återseende. Härlig pool, god pizza och trevlig personal.
Lite bad, pizza och tandborstning senare börjar vi nu med kvällens begivenhet. Packningen!

Alligatorer och marsmallows....eller hur tusan det nu stavas

publicerat i Florida 2011;
Nu har vi lämnat Sanibel och landat på St Petes Beach.
På vägen....eller på omvägen....därifrån tog vi en eller snarare två turer med Corey Billies Airboat rakt ut i Everglades. Fast  först hittade vi på ytterligare en Cracker Barrel-restaurang.....härligt. Bra, billig, riktig mat i en restaurang som var identisk med den i Vero Beach (och förmodligen identisk med resten av restaurangerna i samma kedja!)
Det gick hystersiskt fort med airboaten och man kippade efter andan både en och  två gånger i svängarna innan vi stannade till och blev helt stilla och så kom dom simmande....alligatorerna....först en hona och hennes fjolårsunge....så sööööt.... ungen alltså....mamman var lite mer alligatorisk eller hur man ska uttrycka sig. Favoritgodis? Marsmallows! Alva och Casper fick mata mamma alligator och sen fick bebisalligatorn en halv marsmallows och såg ut som han fått mat för en vecka.....så stor var han....  Vår guide kunde både klappa och öppna munnen på mamma alligator även fast hon var vild och det var så kul att se med vilken respekt han behandlade henne. Hon kom när han ropade och var inte ett dugg intresserad av att smaka på mer än godiset.
Vi susade vidare genom Everglades och träffade ett gäng alligatorherrar som inte var lika lättflörtade och lite mer snärtiga i sitt hälsande om man så säger....
Sen började regna!! Eller ösa ner eller hur man nu bäst beskriver ett skyfall i Everglades. Vi fick sitta under en blå pressenning på vägen tillbaka......väl iland var det uppehåll och vi fick tillfälle att träffa och hålla i Snapper....en 3-årig alligatorhanne som var uppvuxen i fångenskap och kunde göra high 5...... Även här slogs man av hur respektfullt han blev behandlad. Gott att se!
Sen fick vi göra hela resan om igen.....som plåster på regnsåren.....KUL!
Därefter styrde vi kosan mot The Postcard Inn.....mitt på St Petes Beach........häftigt ställe. VI hann precis för att se delfinerna hoppa i solnedgången och konstatera att det här blir en perfekt strand för morgondagen.
Därefter intogs nog godaste hamburgaren den här resan på Beachwood BBQ & Burgers......god öl hade dom oxå.....