....är vi uppkopplade och laddade för inlägg igen. 

Gårdagen inledde vi med att åka ut till Titanic Quarter och titta på när TFA:, Toughest Firefighter Alive, de riktiga brandmanstävlingarna inleddes. Många moment som ska utföras iförd hela utstyrseln utom byxorna. Det ska springas upp och ner i torn med slangar och motorsågar, rullas slang och andra uppgifter som är typiska för brandmän kan man anta. Allt på tid, tävlandes mot en annan brandman på en parallellbana. 

Superspännande och en riktig "publiksport"

Där provade vi oxå Candy Floss......det är inte godistandtråd som man kan tro utan kluttar med sockervadd, i det här fallet serverade i påse.....mycket märkligt.....men ganska gott...om man gillar sockervadd.

Eftersom sockervadd inte duger som uppladdning när man ska springa en mils terränglöpning så styrde vi kosan mot hotellet. På vägen passade vi på att uppliva gamla New York-minnen och lunchade på Subway.......mmmmm....gott!

Några bananer och lite packning senare satt vi åter på bussen mot Stormont Estate.  

Lasse, Johan E, Bark och Blixt värmde upp och stod sen på startlinjen till 10 km terränglöpning.

Fyra varv på en 2,5 km-bana med i stort sett bara gräs som underlag....tuuuuuuung löpning. Ett antal skinntorra herrar från diverse sydliga länder kunde redan innan starten gått misstänkas ha rejäl fart i benen. Det hade dom. Första kilometern gick i rasande tempo och även om Lasse låg något längre bak i ledet gick det FORT även där, 3:58 min/km..... Tempot mattades av något för alla utom möjligen för de skinntorra herrarna med eld i baken och första 5 kilometerna avverkade Lasse på 22 minuter. Väl i mål visade klockan på 45 minuter och någon ynka sekund för Lasse och samtliga herrar från Dalarna räknades in under timmen. Starkt jobbat!!

Lasses första kommentar i mål var att ”så här fort har jag nog inte sprungit sen jag var typ 18 år” och det får man väl ändå säga är ett gott betyg även om det inte räckte till medalj.

Det fanns ju en viss förhoppning om att han skulle få väga in sig och springa i heavyweightklassen för herrar över 90,72 kg. Det fick han inte för det var försent och krångligt med chip och sånt. Men OM det hade gått hade guldet varit ett faktum!

Detta faktum firades på Olios, en fransksinspirerad restaurang med hiskeligt god mat. Tyckte alla utom Alva. Hennes pizza liknade mer en Billys panpizza och det kan ju aldrig vara bra. Gott vin var det också.....fast först efter att smaklökarna acklimatiserat sig och hämtat sig lite efter chocken av första tuggorna Chicken in a basket. För käre hjärtanes så starkt det var. Gott. Men staaaaaaaarkt!!

Efter varsin Strawberry Daquiri, både alkoholfria och såna med lite mer sting i, i pianobaren så var det tack och god natt....

 

I morse var det ytterligare en solig morgon i Belfast.

Enligt morgontidningen så var det i går  så rejäla oroligheter att lokalbefolkningen var tvungen att evakueras i en av stadsdelarna här i Belfast men det är inget som vi märkt av överhuvudtaget.

Lasse ägnade morgonen åt att boka fredagens begivenheter, utflykt till Giant Causeways, och då stack vi övriga ut på stan och shoppade......hittade ganska många roliga butiker. £1-butiker, skoaffärer, parfymbutiker och så Primark igen förstås.....

Lite lunch på McDonalds och sen bar det av ut på floden Lagan med båt och guidning kring byggandet av Titanic. Jätteintressant. Hade säkert varit mer intressant om man förstått allt men irländska i racerfart är inte riktigt lättförståeligt.

Vi fick ialla fall veta att dom sjösatte Titanic 2 minuter för tidigt vilket gjorde att den stackars människan, James, som skulle smörja själva glidytan i torrdockan inte hann undan och liksom själv blev smörjmedel om ni förstår vad jag menar....isch....

Ganska exakt här (på bilden ovan alltså!) blev James smörjmedel......

Den stora behållningen från båtresan blev nog ändå när vi åkte förbi sälkolonin som låg och solade.....

Kvällens stora begivenhet blev ett besök på Odyssey (eller hur fåglarna det nu stavas!) Sverige spelade bronsmatch i Hockey......fast det var bara fyra lag med......men det var kul ändå även om det kanske inte var den mest fantastiska hockeymatch vi sett......till råga på allt förlorade dom.

Som plåster på såren fick vi se riktigt bra ishockey i matchen om guldet när ett ryskt lag mötte Toronto Police...... Som trumfkort hade ryssarna Makarov på backen......om det nu är någon som kommer ihåg honom. Han kan fortfarande spela hockey. Jättebra.

När vi lämnade arenan för att försöka få i oss nån man så ledde ryssarna med 3-1........

Dessutom var det riktigt kul att det var så mycket folk på matcherna, nästan 4000 personer!

Middagen intogs för tredje gången på Speranza och nu har valda delar av familjen havererat. Casper somnade på ca 17,5 sekund och övriga är inte heller så svårsövda misstänker jag.

 

Och med den här bilden säger vi over and out från Belfast för ikväll!