Gårdagskvällen avslutades med pastaladdning på en finfin italiensk restaurang som hette Speranza och inte låg många stenkast från hotellet. Vansinnigt bra service med omflyttningar av både oss och andra sällskap i restaurangen för att Johan, Jenny och Teo, som kom lite senare, skulle få plats. Lägg till det pasta i värlsklass och 10 procents avdrag på notan tack vare WPFG-passet så har ni vår kväll. Det blir återbesök snart!

Det var början på uppladdningen inför dagens tävlingar. Det var tänkt att den skulle fortsätta med bananer. Så blev det inte. Efter att ha lämnat Isa, Alva och Casper på hotellet så började den stora bananjakten. Den pågick en stund och sträckte sig över ett större antal kvarter i Belfast men var fruktlös......haha....

Tack och väldigt kort god natt innan klockan ringde för samtliga klockan 05:55. Uppstigning, frukost, rask promenad till bussen och välbehövlig tupplur på bussen innan vi var framme i Kilbroney Park, Rostrevor.

 

Jo just det.....förra inlägget avslutades ju med fortsättning följer. Höll på att glömma det. 

Provkörningen i downhillbanan slutade med en promenad ner, en rejäl vurpa med skrapat ben och två beslut om att ställa in medverkan i just den grenen. Vansinnigt svårt och en svårighetsgradsmärkning som ingen någonsin hört talas om var sammanfattningen. Trist men sant.

 

Efter första varvet på den riktigt tekniska och backiga banan ledde Lasse sin klass med runt minuten och fortsatte att dryga ut ledning under varv två och tre. Sen sket det sig. Punka och trassel med bakhjulet vid bytet gjorde att medaljerna hamnade utom räckhåll trots en makalös uppkörning på sista varvet. Bronset var bara 1 minut bort vid målgång.....så surt.....men man kan väl bjuda på lite uppvisning på mållinjen ändå!

 

Johan låg trea efter ett halvt varv och punkade, körde upp sig till femma, punkade IGEN och bröt tävlingen.

Tomas, nybliven MTB-cyklist, cyklade tillslut in på en finfin andraplats i sin klass och åkte från tävlingen med en  snygg silvermedalj om halsen. GRATTIS!

Efter att ha tvättat både cyklar och gubbar.....eller......hmmmm.....gubbarna fick tvätta sig själva....så var det lunchdax och det är då första gången som vi har ätit något så märkligt som en kokt, grillad hamburgare med stekt lök, riven ost och ketchup. Men gott var det.

Bussturen hem blev ingen pratsam historia. ALLA somnade och sov en välbehövlig sömn på resan tillbaka till Belfast.

Cyklarna fick åka bagageutrymme på bussen och sen undgick gubbar och cyklar med nöd och näppe och ungefär 30 sekunder att krocka med ett brudpar på röda mattan i lobbyn på hotellet.....

 

Eftersom Caspers busskort hade lyckasts få fötter så började kvällen med en promenad ner till tävlingscentrum för att hämta ett nytt och för att se om Lasse om möjligt kunde ändra klass från H50 till tungviktsklassen på tisdagens terränlöpning. Tungviktsklassen är den där alla väger över 90,7 kg. Det är några kilo kvar upp till den gränsen men med lite pasta, ett par kilo bananer och en å annan öl borde saken vara biff innan invägning på tisdag innan start. Hoppas vi.

 

The Kitchen Bar bjöd på kvällens mat och dryck. Öl är inte märkligt. inte cola eller fish & chips heller.....däremot är pizza gjord på sodabrödsbotten rätt ovanligt. Amerikansk pizza släng sig i väggen. Den här pizzan var nog iallafall 5 cm tjock och smakade lite mer som en varm macka i supersize. Riktigt, riktigt gott var det iallafall. Middagen intogs i bardelen på puben till en blandning av gaelisk fotboll och irländsk folkmusik. HÄRLIGT!'

Så dit gick vi. 

Över en öl och strawberrydaquiri summerade vi dagen tillsammas med ytterligare ett ett gäng från vår trupp.

Godnatt å imorgon är det sovmorgon!