I torsdags var det ju som bekant matchdag. Det som oxå var en stor del i att vi åkte till England.

Med vetskapen om sen match och lång hemresa så tog vi en välbehövlig sovmorgon och ägnade förmiddagen åt att göra ingenting eller att springa en mil. 

 

Lunch behöver man äta även om det är matchdag, eller kanske just precis därför, och eftersom hotellet låg precis vid Salford Quays Tram Station passade det ypperligt att ta just en spårvagn in till stan och hoppa av vid St Peters Square. Julskyltning även här och dessutom en otroligt trevlig italiensk restaurang med mycket god mat och en lätt förvirrad servitris som lyckades trassla ihop begreppen och få för sig att vi ville ha någon form av tullintyg på att vi ätit där och därför var tvugna att vänta på ägaren som sprang lite ärenden. Vi väntade snällt och lite förvirrat och skrattade gott tillsammans med både ägare och servitris när det gick upp för alla inblandade att vi faktiskt bara ville betala!

 

En något mer fullpackad spårvagn tog oss sen tillbaka till hotellparkering och påklädning.

På arenan får man inte ha någon väska med sig och vill man då ha extrakläder med sig så får man klä på dom på någon person. I det här fallet mamman. Det var varmt, skönt, och aningens trångt. 

 

Ett par timmar före avspark hängde vi på arenan och kollade när spelarna anlände och fick dessutom närkontakt med David Beckham, Patrice Evra och Thierry Henry när de passerade någon meter ifrån oss! Häftigt och lite surrealistiskt....

Old Trafford var fullsatt kvällen till ära med ca 74 000 personer. En "liten" klick med Arsenalsupportrar och resten, den stora massan, Manchester United-supportrar.

Casper är ju ett helhjärtat Chelseafan och har inte så mycket till övers för Alvas lag Manchester United men är man på Uniteds hemmamatch så får man bjuda till lite och sätta på sig röda kläder fast hjärtat är blått. 

Extra roligt blev det när han och Alva dessutom fastnade på bild på deras hemsida! 

Spännande match och fantastisk stämning. Vi hade riktigt bra platser på Sir Bobby Charlton Stand, precis bredvid spelartunneln, tredje raden från gräset, några meter från Glenn Strömberg och Niklas Holmgren vid uppsnacksintervjun och ungefär lika långt från hörnflaggan som Ronaldo gjorde sin berömda målgest vid. Två gånger. Helt ok, absolut helt ok!!

Efter matchen nyttjade vi hotellets wi-fi ett tag till, provianterade och påbörjade sedan nattkörningen mot London. 

Tog ett bra tag att trassla sig ur Manchester och väl ute så regnade det ordentligt i kombination med någon enstaka plusgrad och var helt hysterisk trafik.  Vi stannade efter någon timme och fyllde på kaffe i magarna. Efter ytterligare några minuter på väg kom snön. Mycket snö. Å när man kör vänstertrafik med sommardäck och snön ligger kvar då är det inte kul längre. Tack och lov var det övergående och efter ytterligare ett stopp men 20 minuters racersovning på en parkeringsplats kunde vi rulla vidare mot London och 03.50 parkerade vi hyrbilen, gömde nyckeln och tog all packning mot en absolut fullpackad dubbeldäckare som tog oss sista biten till terminal 5 på Heathrow. 

Trötta som aldrig förr men vi lyckades hålla oss tillräckligt vakna för att både ta oss igenom säkerhetskontroll, äta frukost och gå ombord på planet. Sen sov vi. Med vissa avbrott för att lyssna på en ylande bebis som naturligtvis satt precis bredvid Lasse. 

Väl på Arlanda blev det väntan på både parkeringsplats till planet och väskor innan vi äntligen kunde ta oss till bilen och påbörja färden hem till Gustafs på rätt sida vägen. 

 

Nu kan man tro att dagen tar slut men någon timme efter hemkomst var det dax för Ninni att harkla sig och sjunga helgens första julkonsert.

Sen. Efter totalt 39 timmar i vaket tillstånd fick vi äntligen krypa ner i våra egna sängar. Har nog aldrig sovit så gott!